Ett klyschigt men väldigt sant ordspråk som jag hörde från några svenska killar från Skövde: resan är målet. Det är ju faktiskt så. Ju nu i denna stund har jag nått mitt mål, jag har rest hit och bor här på nya zealand. Allt annat är en bonus. Varje dag möter jag nya människor som delar med sig av sina äventyr. Idag städade en kille från USA toaletten medans jag bäddade och vi fick oss en pratstund. Han vet inte var han ska efter Paihia och inte vad han ska göra med sitt liv när han kommer hem. Han vill inte tänka på framtiden utan bara leva i nuet. Som i princip alla andra backpackers. Du kan ställa 10 frågor men de enda svaren du får är: "vi får se", "jag vet inte än", "kanske, om jag har råd". Det är väldigt skönt att det för en gång skull är okej att inte veta och att inte planera så mycket. Allt är så "chill" här och man tar dagen som den kommer. Jag har en liten plan över mitt resande i huvudet men absolut ingenting bestämt.
Mathilda och jag är riktiga mästerkockar och vi förvånas varje dag över hur god maten är.
T och hans kompisar jammar på stranden!
Jag trivs!
Jag vet egentligen inte vad jag babblar om men det jag försöker säga att jag njuter till fullo här av att leva ett väldigt annorlunda liv och att det är helt okej att inte alltid veta vad man vill och ska. Jag ska försöka ta med mig lite av detta levnadssättet hem.
Ja hem, det är med både positiva och negativa känslor jag säger att det är två dagar kvar till 3 månaders dagen. 3 månader tills jag kommer hem igen. Inte riktigt halva resan avklarad men nästan.
Livet är också väldigt annorlunda då jag i skrivande stund känner den starka lukten av maurijuana genom fönstret. Man får minsann vara med om mycket!
Och en annan sak! Härom kvällen va jag och Mathilda i centrum där det står ett lila piano som jag har skrivit innan. Denna kväll tog vi mod till oss och spelade lite. Det va otroligt ostämt men det hindrade inte oss. Vi spelade den klassiska som säkert halva världens befolkning kan där en spelar bakgrunden och en spelar melodi. Ni kanske inte alls fattar vilken men skitsamma. När vi är färdiga hör vi något chockerande. Ett äldre par sitter tio meter bort och applåderar. Som vi skrattade haha. Det gjorde vår kväll tio gånger bättre!
Tack och bock!
T och hans kompisar jammar på stranden!
2 kommentarer
Malin
17 Jan 2014 10:52
Ville skicka en "gilla"- tumme till kommentaren "Jag trivs"
Kramis! MM
Lisbet och Sune
17 Jan 2014 17:12
Härligt ser du ut att ha det! Aussies kanske har rätt om Kiwies - att de kan ta det lugnt!
Köksredskapen ser ut som tagna från mitt kök - är det Nilsjohan????
Idag har vi vinterns första riktiga snöoväder. Usch och fy för att skotta blötsnö! Och tågen klarar inte heller av vädret.
Vi blundar och tänker att vi är hos dig istället.
Snökramar
Lisbet och Sune
Kommentera