Dagen började helt okej men när jag skypade med mamma&pappa brast allt. Det är otroligt svårt att hantera en sådan här situation helt själv i ett främmande land. Tror knappt jag hade klarat det om det varit i Sverige. Det är skönt att känna support hemifrån men jag är ändå helt själv efter de 20 små minutrarna med pepp hemifrån. Sal sa alltid "You need to harden up and be a kiwi" och det är så jag tänker nu. Det blir inte bättre för att jag deppar och tycker synd om mig själv, även om det är det jag helst vill göra.
I alla fall sa m&p att jag skulle unna mig något och få något annat att tänka på så jag gick och beställde biobiljett till ikväll. Efter det va jag och kollade på en lägenhet som delas med tre franska tjejer och det kändes bäst hittills, boendemässigt.
I eftermiddags var jag och träffade Sal. Fick sitta på en liten stol men en telefonlur mot örat och prata med honom som satt på andra sidan glaset. Kändes precis som en amerikansk film. Det va i alla fall skönt att få träffa honom och ha lite mer tid att förstå allting som hänt. Han sa också att jag bara ska låta bilen stå så kommer den bli "towed away" och jag behöver inte bry mig mer om det. Det känns verkligen hårt att inte veta när jag kommer se honom igen. Vi klickade efter fem minuter och hans känns som en bror. Det är ju mer troligt att jag kommer att besöka honom i Indien än att han kommer till Sverige, både med tanke på hans situation och som han uttrycker det "I'm gonna need to earn shitloads of money". Det är ju väldigt billigt i Indien (ni fattar vad jag menar) så det lär ju ta ett tag att skrapa ihop till en biljett.
Nu har jag i alla fall unnat mig min första starbuckskaffe och det är otroligt gott!
Förresten lite kort om jobbet. Det gick bra och de va jättetrevliga. Det hände dock en chockerade sak. Jag träffade Mike som skulle "ha hand om mig" Han presenterade mig för "de stora killarna". En man som jag hälsade på är tydligen ägare av något företag och hade förra veckan en firmafest för 100 anställda på ett kryssningsfartyg och alla flög helikopter tillbaka. Denna man bjöd på det lilla kalaset. Ja. I alla fall så sa Mike "okey I should introduce myself before we start, tjena Michael från Malmö, ja här har vi bord åtta, nio och tio" MIKE ÄR SVENSK!! Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när han började prata svenska. Han har mailat, smsat och pratat engelska med mig hela tiden och vetat att jag är svensk. Hahah, jag bara gapade i flera minuter. Han va väldigt snäll och det kändes bra. Han hör av sig i början av nästa vecka.
Tack och bock!
Kommentera